Fredagmorgon kl 05.15 ringer väckaren. En exalterad Sandra är redo för att åka till frisören, Rapunzel i Umeå. En alla hjärtansdag-present till mig själv som jag sett fram emot så himla mycket. Som vanligt är jag uppe i väldigt god tid för att INGET ska kunna gå fel och för att jag ska slippa stressa, jag är väldigt dålig på hanterna stress nämligen. Så jag gjorde mig klar och åt frukost i lungn och ro, skjutsade även pappa till jobbet så jag kunde ha bilen. Kl 07.30 lämnade jag boet och började fara mot Umeå, jag kunde köra i lugn och ro då resan tar ungefär 2 timmar så jag skulle till och med vara framme en halvtimma tidigare om allt gått enligt planerna….

I Lövånger skulle jag stanna för att tanka, då jag till min stora fasa upptäcker att jag att inte har med mig mitt kort. Jag kan alltså varken tanka, köpa redbull eller betala frisören. Jag hade inget annat val än att vända om. Jag snittade lite väl hög hastighet efter E4an, undrade dessutom vart fan avfarten hemåt tagit vägen?? Då var jag plötsligt vid coop, hade alltså missat avfarten. Jag trodde jag skulle dö, stressad som ett as körde jag iallafall hem, när jag var i hemmet var kl ca 9. Då hade jag alltså en timma på mig att ta mig till Umeå. Jag har nog aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Jag HATAR nämligen att vara sen, jag vet inget värre. Jag är aldrig sen, ALDRIG!!

 
Så jag körde åter igen med lite för hög hastighet för mitt eget bästa. Men tänkte ”det kan ju iallafall inte bli värre”. Det skulle jag aldrig ha tänkt… vid en omkörning av lastbil ser jag till min stora fasa en stor vattenpöl. Det fanns inget annat jag kunde göra än att fortsätta rakt mot denna i hög hastighet och jag visste ju att det skulle gå åt helvete då den var djup som fan. ”Jahapp då var det över” tänkte jag innan det blev crasch bang bong in i räcket flera gånger och jag snurrade runt runt där efter E4an. 

Tillslut stannade jag, och jag upptäckte att jag levde. Min första tanke var ”jag måste till frisören”, så jag startade bilen och fortsatte köra fast lastbilen och alla andra bilar stannat. Hahaha här var jag rolig tänker jag i efterhand, jag var nog i såkallat grovt chocktillstånd. Men iallafall, när jag försökte köra gick det inte så jävla bra, märkte att något inte stod rätt till med bilen så jag fick stanna på en parkeringsficka. Där tog jag en titt på bilen…… den var totalt kvaddad och det rykte ur den… jag förstod att den INTE var körbar och jag blev så jävla ledsen för att jag förstört bilen. Sen kom lastbilschaffisenoch stannade bakom mig. Han var livrädd för jag jag höll på att snurra in mellan hans två släp och då kan jag lova att det inte hade blivit någon frisör för mig. Jag skrek iallafall ”VAD FAN SKA JAG GÖRA” till lastbilschaffisen. Han hade inte så bra svar, jag tror han var mer chockad än mig för han var mest tyst. Så jag ringde mannen som kan fixa allt, Min Far. Jag tänkte att det inte finns något bra sätt att säga detta på så jag sa helt enkelt ”Hej jag har förstört bilen”. Pappa blev ialalfall glad att jag överlevde.

Nu hade jag ett nytt problem, HUR jag skulle ta mig till frisören, jag tog en titt på lastbilschauffören och tyckte att han såg ut som en hederlig man som inte våldtar småtjejer. Så jag frågade helt enkelt om jag kunde åka med han, det fick jag. Så jag hoppade upp i lastbilen och vi fortsatte mot Umeå. Jag babblade på om att jag måste hinna i tid i till frisören, det var det viktigaste. Jag var i chock ganska lång period under dagen och jag var helt sär och sa konstiga grejer till alla. Nu var jag tvungen att ringa till frisören och säga att jag skulle bli sen, men att jag kommer. För det jävliga var att jag sett på hemsidan att ifall man bokat en tid och inte kommer så måste man ändå betala. Och detta spökade i min hjärna hela tiden, jag vet inte ifall det gäller även om man krockat i mitträcket….

Iallafall, lastbilskillen nämner att han inte ska ända in till Umeå. Han skulle först lossa på värmevärket och det ”tar ju ett tag”. Det var det värsta jag kunde höra eftersom jag var i total stress och tänkte bara på frisören. Så jag ringde efter taxi till värmevärket. Först hade vi stora problem att hitta varandra, jag och min taxi. Men till slut hittade jag taxikillen och jag var fortfarande knäpp och i chock så jag berättade hela historien för honom medans vi körde till frisören, han hade lite problem att hitta då han aldrig kört där förut fast han kört taxi i 25 år. Men till slut så…

När jag kom in till frisören möttes jag av tre tjejer som bara stirrade på mig. Då började jag undra ”oj vad sa jag egentligen i telefonen”, det vet jag fortfarande inte. Dom frågade om det var jag och jag sa ja, dom hade ju trott att jag skulle bli väldigt mycket senare än vad jag var och då tog jag en titt på klockan. 10.20. ALLT detta har alltså hunnit hända och jag var bara 20 min sen. Hahhahaha inte klokt… Det är typ som en vanlig försovning i en vanlig människas liv. 

Jag fick åter igen berätta min historia för alla tjejer (och en transa vid namn patrik), även chefen på stället kom ner och ville höra historien. Alla var väldigt snälla och moderliga och erbjöd mig drycker och att fara och köpa lunch åt mig och allt möjligt men jag tackade artigt nej. Istället åt jag youghurt som hade hällts ut i en icakasse under snurrandet på e4an haha. Tur att ingen såg mig äta direkt ur en påse. 

Besöket gick fint och det var så kul att bli ompysslad och fin. ? När jag var klar fick jag åter igen ta en taxi eftersom det låg en bit utanför stan. Nu hade chocken börjat lägga sig och tröttheten ta över… Men lite kik  i butik kan aldrig stoppa mig så jag sprang runt som en galning för att hinna kolla innan bussen gick, eftersom jag nu var tvungen att åka buss istället……. Men jag hann iallafall kika runt och gå på ica och var på bussstation just innan bussen avgick. Då kunde jag äntligen koppla av och äta middag, kakor & läsa hänt extra. 

När jag kom fram till stan hade jag slut batteri i telefonen så jag kunde inte ringa min mamma. jag fick stå ute och vänta i 45 min och trodde 3 bruna 14åringar skulle våldta mig, tillslut kom mama. Sen kom jag äntligen hem, tog på mjukisbralla, såg film och åt godis med mamma och pappa som sälle. Sen fick jag skjuts till Cornelia (jag kommer aldrig få köra bil igen) och träffade mina fina tjejer, vi hade det mys med snack å skratt. ? Sen skulle jag äntligen sova, jag somnade på 3 sek, jävlar vad trött jag var efter denna psykiskt och fysiskt jobbiga dag alltså….. Haha alltså något sånt här är BARA sånt som händer mig och det är så jävla typiskt också!!!! ibland tror jag att det vilar en förbannelsa på mig. Så googla detta och se ifall man kan göra nåt för att bli av med den… det brukar väll vara så att man måste he den på nån annan så akta er säger jag bara. Jag ska göra allt för att bli fri den

Idag mår jag inte så himla bra, jävlar vad nacken tagit stryk efter smällen och huvudvärk har jag också….Men jag har iallafall fint hår:D

Här har ni resultatet av håret & vattenplaningen:

Före-bilden är ju sad but true…. Hemskare hår får man leta efter. Nu måste jag försöka ta hand om det och undvika varma tänger och mängder av sprayning och tupering…… Önskar jag hade en bild på innehållet av bakre huvudet för allt hår där har gått av tyvärr 😛 därför längderna är ca 1 mm tjocka om jag sätter ihop det. Jaja efter några timmar hos frisören och några tusen fattigare är jag söt igen och tack så mycket till alla fina frisörer ? Jag vill dit igen

Opeln blev tyvärr inte lika fin…. Här är before and after:

R.I.P, vi har många fina minnen ihop ? Förlåt

Ojojojo vilket långt inlägg, ni får läsa på eget bevåg, nu måste jag gå och äta frulle jag håller på hungra ihjäl tjingeling

Kommentarer (0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *